Bremen
- Romantiken Spirar från Bombad stad.      

     Ester och hennes syster Sara gömmer sig i källaren i ett nästan sönderbombat hus. Det finns inte många hus som överlevt de allierade flygbombningarna av Bremen i slutskedet av andra världskriget 1945. Det är råkallt och fuktigt i källaren. De ligger på en madrass de hittat i ett annat källarutrymme. De försöker hålla värmen så gott de kan med en filt som luktar brandrök. Sara och Ester är utsvultna men har hittat ett par potatisar, som de sitter och tuggar på, när de plötsligt hör steg i gången utanför utrymmet bakom en trasig dörr de gömt sig i. De blir försträckta. Sara börjar så smått gny. Ester ber henne så tyst hon kan försöka låta bli.
     Med ett ryck slits dörren upp och utanför står en ung soldat med bister min och med sin k-pist riktad mot dem båda. Han hade hört Sara gny. Ester hade hört av vuxna hur soldater kan behandla kvinnor. Både barn, unga och gamla utan åtskillnad. Hon känner skräcken inom sig välla upp och börjar lipa. Soldaten iakttar tyst dem båda. Så sticker han ner handen i en av sina uniformsfickor, tar upp två chokladkakor och ger dem en vardera, slår igen dörren och försvinner därifrån. 
                                                  
     Solen lyser över London. En välkommen sol efter veckor av regn. Något man kan drabbas av som turist vid besök i staden. Man måste därför förbereda sig och packa ner några lämpliga regnkläder, att användas vid behov.  Temperaturen ligger kring 25 grader. Lagom varmt för promenader och shopping.
     Ester besöker London för konferensen “The Future of the Chemical Industry after WII”. Bakgrunden är att IG Farben, världens största kemiföretag före kriget, har delats upp av segrarmakterna i tre nya bolag och nu vill man diskutera hur konkurrenssituationen framdeles kommer att kunna se ut. Konferenshotell är The Langham, ett femstjärnigt lyxhotell som erbjuder ett varierat utbud av eleganta evenemangslokaler i hjärtat av West End.
     Efter krigets slut utbildade sig Ester till kemist. Hon är anställd av Farbwerke Hoechst AG, ett kemiföretag med huvudkontor i Frankfurt am Main, där hon arbetar med att utveckla freoner. De används bland annat som drivgas i sprayburkar och som köldmedel för kyl- och frysanläggningar.
     Det var ett under att Ester och hennes syster Sara överlevde när tyskarna förföljde judarna. Föräldrar och släktingar försvann när SS gjorde en plötslig razzia i deras bostadshus medan Ester och Sara lekte med några andra barn i närheten. De tvingades efter det att gömma sig. Några icke judiska grannar förbarmade sig över dem. Gav dem mat och en plats i skymundan att sova på.
     Konferensen har börjat med ett stort antal deltagare. Vid frukosten går Ester och plockar på sin tallrik från de generösa borden, när en ung man plötsligt stannar till framför henne och får något igenkännande i blicken. Ester förstår inte varför och känner sig lite besvärad. Då pekar den unge mannen på Ester och säger på engelska:
- The cellar in Bremen behind that door. At the end of the war, that was you wasn´t it? You were just a kid at the time but I remember the fear in your eyes and I never forgot it  
    Ester stannar upp. Sakta kommer minnena från källaren och den unge soldaten fram långt djupt inom henne. Minnen hon försökt bearbeta bort men som finns kvar liksom bilden av honom med sin k-pist. Hon svarar:
- If you are the soldier from that cellar who gave us chocolate, then, yes, I am that girl.
- Great. I knew it! Are you alone or can we have breakfast together?
- I am alone, so, yes, that would be nice.
     De söker upp ett bord och sätter sig ner. Den unge mannen berättar att han heter Mike. Efter kriget utbildade han också sig till kemist. För närvarande anställd av det amerikanskt kemiföretaget DuPont och arbetar med att utveckla kemikalier för vattenrening. Mike berättar vidare att han var bara tjugoett år när kriget slutade och han kunde återvända till sin hemstad Boston och sin flickvän.
     Han hade haft tur som inte fått några bestående fysiska skador av kriget vilket drabbat flera av hans kompisar i plutonen. Om de nu inte dött i kampen mot tyskarna. Alla hemskheter han upplevt har emellertid satt sina spår. Han vaknar ofta under nätterna och skriker högt när han i sina drömmar återupplever vad han varit med om. Relationen med flickvännen, som han bodde ihop med, ebbade därför ut efterhand. Hon stod inte ut med hans nattliga besvär. Så nu var han singel och hade varit det en längre tid. Och vad hände dig efter krigets slut, frågar han sedan Ester?
     Jag var elva år då i källaren och Sara var fyra. Under över alla under, så lyckades vi överleva tack vare ett antal snälla medmänniskor som, trots att det var förbjudet, hjälpte oss. Det har gått sjutton år sedan dess. Jag har aldrig haft någon pojkvän. Sara däremot är gift med en mycket trevlig man. Hon har inte som jag besvärats av minnena från de sista åren av kriget. Hon var för ung då för att riktigt kunna förstå och har därför kunnat gå vidare. Efter att Ester berättat om vad som hänt henne och Sara blir det tyst. Endast sorlet från övriga konferensdeltagare fyller restaurangen. De äter sin frukost under tystnad, när Mike bryter tystnaden genom att säga:
- What about tonight? Are you going to attend the conference dinner or are you open for an alternative? I mean, the food at these dinners it not that great.
- I have not given it a thought but I have the same experience as you. So, if you have something else to suggest, I might be interested.
- As a matter of fact I do have something else to offer.
- And that is?
- In Soho there is this nice Italian restaurant with its great pasta, or pizza if you prefer.
- Sounds appealing. I am interested.
- Great. Let´s meet in the hotel lobby at seven. I will arrange for a taxi that will take us to the restaurant. 
     Uppkommen på sitt hotellrum kan Ester inte hejda begynnande känslor för Mike. Känslor hon inte tidigare känt för någon. Känslor som kanske skapades redan för länge sedan i den där källaren, när han gav henne och Sara var sin chokladkaka. Han visade då vilken fin person han var.  Han kunde ha dödat dem. Han kunde ha våldtagit dem men istället förbarmade han sig över dem och gav dem en chokladkaka. Hungriga och eländiga som de var.
     Till konferensmiddagen har Ester tagit med en mörkblå klänning med mönster av vita prickar. Till den har hon en liten matchande cape och på fötterna högklackade mörkblå pumps. Hon har en liten svart handväska att bära läppstiftet och några mindre saker i. En Gucciimitation av deras Vintagekollektion. Äkta vara har hon aldrig haft råd att köpa. Hon sminkar sig och är lite generös med parfymen. Hon ser sig i spegeln och blir nöjd med vad hon ser.
     Den italienska restaurangen är liten och mysig. Man trivs på något sätt så snart man kommer innanför dörren. Den hemtrevlig atmosfären skapas av mängder av levande ljus som lyser upp restaurangen. Mike beställer en pizza Margarita och Ester pasta Special, som är restaurangens egen specialitet med hela tomater och köttbullar, vilket får Ester att tänka på Disneys Lady och Lufsen. Till maten dricker de Amarone, ett fylligt och smakrikt rött italienskt vin. De äter under tystnad. Då lägger Mike plötsligt sin hand över Esters vänstra hand i vilken hon för tillfället håller gaffeln. Han ser henne djupt in i ögonen och säger:
- Ester, during the years that have passed since we met at that awkward situation in the cellar, I have never forgotten you. It is like we were meant for each other.
     Ester låter hans hand fortsatt vila på hennes ena hand. Hon ser honom också i ögonen utan att säga något. Hon erkänner för sig själv att hon känner lika mycket för honom, som han uppenbarligen känner för henne. Det är emellertid en väldigt tidig relation, om det nu är en relation på riktigt. Hon vill därför inte ge sig hän i något hon inte kan kontrollera. Hon svarar:
- I also have feelings for you but it is too early for me to involve myself in something that might not lead to something more seriously.
- I absolutely agree. We are in no hurry. I wish to meet you again. Let´s see what that leads to.
De avslutar efter några timmar middagen på den charmiga italienska restaurangen och återvänder till hotellet.

     Det har gått två år sedan de möttes på konferensen i London. Deras gemenskap har utvecklats och fördjupats under tiden. Ester har besökt Mike i Boston vid flera tillfällen på samma sätt som han besökt henne i Frankfurt, där hon numera bor.  Mike har också hunnit presentera henne för sina föräldrar och sina vänner. Ester har inte någon familj att presentera Mike för. Den utplånades helt i ett av tyskarnas koncentrationsläger. Vilket av dem har Ester trots omfattande undersökningar inte lyckats hitta. Kvar har hon numera bara Sara och hennes familj.

     Trinitykyrkan i Boston är vackert smyckad med mängder av blommor. Koret omges av stora imponerande kandelaber med sina tjocka tända stearinljus. Kyrkan är fylld av Mikes föräldrar, släktingar och vänner. Från Esters sida finns Sara med familj. Ester är strålande vacker i sin långa vita brudklänning av siden med bara axlar och långa ärmar. På huvudet har hon en vit slöja av siden med broderier. Runt halsen bär hon ett halsband av äkta pärlor, som hon fått låna av Mikes mamma. På fötterna har hon vita slingbackpumps.
     Esters syster Sara är brudtärna och bär en fotsid rosa klänning i chiffong. På fötterna har hon rosa låga skor och i handen en liten bukett liljekonvaljer. Mike är som sig bör klädd i grå frack med väst, kritstrecksrandiga byxor och svarta lackskor. Mikes bror Harry är best man också klädd i frack som Mike. Han kommer att överlämna vigselringen till prästen, när det är dags för brudparet att lämna sina löften. Ringen med stor diamant är en gåva från Mikes mormor. Numera änka. En vigselring hon själv bar en gång för länge sedan, när hon gifte sig
     Portarna till kyrkan öppnas och in kommer Ester tillsammans arm i arm med Mikes pappa. Gud vad hon hade önskat att det varit hennes egen far vid sin sida som ledde henne fram till altaret och Mike. Hon kan inte låta bli att för en kort sekund tänka tanken. I famnen bär hon en brudbukett av vita liljor. I motljuset från solen som tittar in, ser Mike Ester skrida fram som vore hon en ängel. Känslorna tar överhand och kan inte hindra en tår från att rinna ner över kinden.
     Innan prästen välsignar ringen och brudparet, håller han ett kort tal som anknyter till bakgrunden till hur Ester och Mike träffades vilket i sin tur lett till dagens bröllop.
     När Mike sätter ringen med sin stora diamant på Esters ringfinger, symboliserar det hur grymma förhållanden kan förvandlas till något vackert. Förvandlas till kärlek, som om den är tillräckligt stark, kan övervinna de allra mörkaste stunder i livet.