En dag kom Jessica hem och frågade om hon fick börja med voltige. Hon gick då i Malmö Ridklubbs ridskola. Gull-Britt och jag hade ingen aning om vad voltige var för något men hade heller ingen anledning att säga nej. Jessica var då tolv år, tror jag.
     Min första kontakt med sporten, var när Torns ponnyklubb organiserade en voltigetävling. Ingrid Wilhelmsson var tävlingsledare och Carina Ingelsson var den enda domaren. Hon hade med sig sin nästan nyfödda baby, som måste bröstmatas varje timme. Tävlingen drog därför ut till långt ut på kvällen. Jessica tävlade i en av de lägre klasserna.
     En vacker väldresserad häst som galopperar på en volt, en vältränad voltigör i passande dräkt som gör akrobatiska rörelser på hästen till lämplig musik. Kombinationen blev för mig så nära klassisk balett man kan komma. Jag blev helt enkelt förälskad i sporten. Och är det fortfarande. Även om jag inte längre är aktiv, har voltigen betytt väldigt mycket för mig. Ja, kanske något av det viktigaste i mitt liv. När Sverige skulle arrangera världens allra första Ryttar-VM i Stockholm med alla dåvarande åtta disciplinerna, blev jag självklart engagerad som ansvarig för voltigen inom Malmö Ridklubb.