Kärlek i Sjukhusmiljö

Sven har känt sig krasslig den senaste tiden. På något obestämt vis. Inget han själv direkt kunnat peka på. Det har hänt att det känts som om han hade svårt att svälja, fastän han inte just då ätit något. Lite tryck över bröstet kommer och går. Det är väl av övergående natur, tänker han. Inget att oroa sig för. Han är inte den som gör saker större än de är.
     En morgon vaknar han med ett större tryck över bröstet än han tidigare känt. Han ringer vårdcentralen och berättar om hur han känner sig. Han får en akuttid. De ber honom komma med detsamma. Väl där undersöker en allmänläkare honom. Du håller på att få en hjärtattack, informerar läkaren honom om. Vi har ringt efter en ambulans. Du ska direkt till sjukhuset. Där kommer specialister att ta hand om dig.
     Sven imponeras över hur väl ambulanspersonalen tar hand om honom. Vänliga, lugnande. Så snart han kommit in i ambulansen, börjar de behandla honom i kontakt med en läkare på sjukhuset. De tar ett EKG, kontrollerar pulsen, ställer några frågor om hur han känner sig. Väl framme till sjukhuset placeras han på en bår och rullas in till ett undersökningsrum. En kvinnlig läkare möter tillsammans med annan personal.
- Vi kommer att göra några kompletterande undersökningar, för att få underlag för beslut om hur vi går vidare.
Sven känner sig lugn. Läkaren ger ett professionellt intryck. Verkar veta vad hon håller på med.
- Kan det var något allvarligt? Sven är trots lugnet lite orolig.
- Vi tror att du har en förträngning i ett av hjärtats kranskärl, som måste opereras. EKGet vi tog tyder på det men innan vi beslutar något, vill jag göra några kompletterande undersökningar.
- Om det är som du säger, hur löser man det?
- Vi sätter in en stent i kärlet, som vidgar och håller kärlet öppet.
- Vad är det?
- En stent är en metallcylinder, som förs in och vidgar blodkärlet,
- Är det en besvärlig operation?
- Nej, i sammanhanget en relativt enkel operation.
Sven låter sig nöjas med svaret. Han rullas ut från undersökningsrummet och in till en sal, där det redan ligger tre andra patienter. De nickar hälsande tyst på varandra.

- Hej. Jag heter Rebecka och är sjuksköterska och den som ska ta hand om dig i väntan på operation.
- Vad trevligt. När tror du att jag blir opererad?
- Kanske redan idag. Det beror på hur läkarna bedömer ditt fall i förhållande till andra patienter med samma problem. Det är en prioritetsfråga. Jag vet inte hur de kommer att bedöma dig. I väntan på deras beslut, kan jag tyvärr inte erbjuda dig något att äta. Om de vill operera dig nu på förmiddagen måste du vara fastande.
- Det var trist. Jag hann inte äta någon frukost, eftersom jag akut var tvungen att rusa till Vårdcentralen.
Sven blev inte opererad den dagen och inte nästa dag heller. Hans problem bedömde läkarna inte vara så allvarligt i förhållande till andra patienter de hade.  Men Sven klagade inte. Rebecka tog väl hand om honom. Nästan på ett kärvänligt sätt. Hon hade mycket att göra men tog sig lite extra tid, när hon skötte honom, tyckte han. Trots de andra patienterna, hon hade ansvar för.
     De fick även lite tid att prata om annat än om vården. Båda kom underfund med att de av olika anledningar var singlar, vad de gjorde på fritiden och vart de skulle resa på semester.
     På tredje dagen blev Sven opererad och ytterligare några dagar senare utskriven. Sven tackade Rebecka för att hon tagit så väl hand om honom.
När han gjorde det såg han henne djupt i ögonen. Han kände att ett handslag var för lite. Han skulle helst vilja krama om henne och ge henne en puss. Men det skulle inte varit speciellt passande.

Det har gått några månader efter Svens operation, när han en kväll smiter in på ett av stans många diskotek för att ta en öl. Vid ett bord för sig själv sitter Rebecka ensam. Sven kan naturligtvis inte låta bli att gå fram till bordet.
- Hej Rebecka! Kul att se dig igen.
- Men hej Sven. Hur mår du?
- Tack, alldeles utmärkt. Tack vare den fina omsorg du visade på sjukhuset.
- Det var inget speciellt. Jag skötte bara min uppgift. Även om du kanske fick lite mer än mina andra patienter.
- Får man slå sig ner eller du är kanske här med herrsällskap.
- Jo, slå du dig ner. Jag kom hit för en kort stund sedan. Jag bor i närheten och kände mig ensam. Det var som om väggarna skulle rasa över mig. Jag måste bara ut och så hamnade jag här.
- Tur för mig. Jag kände mig också ensam.

Mötet på diskoteket blev början på en långvarig relation. Rebecka avslöjade, att hon gillade Sven redan när han kom in på salen första dagen.
Sven avslöjade också sina känslor för henne. Till den grad att han velat krama och kyssa henne, då han skrevs ut från sjukhuset. Både kyssar och kramar blev det mycket av allt eftersom de spenderade mycket tid tillsammans. I vardagen, på semestrar och på fritiden. Kärlek spirar över allt. Sjukhus är inget undantag.