Kärlek På Golfbanan

Janne är nybörjare som golfspelare. Han börjar närma sig pensionsåldern. Har nyligen fyllt 65 år. Ganska sent att då börja spela golf kan man tycka, om man har större ambitioner än golf som ren motion. Han håller tillsvidare enbart till på övningsbanan, där han går runt varv efter varv. Banan består av fyra hål ordnade som en fyrkant.
    Ensamheten blev nästan outhärdlig, när hans hustru gick bort för några månader sedan. Hon hade sedan de gifte sig skött det mesta i hemmet. Matlagning, städning, tvätt och alla sociala kontakter med vänner och bekanta. Janne tog hand om bilen. Tankade den, lämnade den på service och för reparationer när det behövdes. Även den lilla trädgården var hans ansvar. Bortsett från pyntningen med blommor och annat som gav trädgården en tilltalande fägring.
     Han saknade sin hustru oerhört. Allt hemarbete hon skött, fick han nu lära sig att sköta själv. Hur man tvättar i tvättmaskinen, hur man använder spisen och ugnen i köket. Dammsugaren var inte alltför besvärlig att lära sig men det var så mycket annat. Till en början hjälpte hans båda barn till men han ville inte belasta dem eller bli beroende av dem. Speciellt som de hade både jobb och sina egna familjer att ta hand om.
     Han försökte fylla sin fritid med olika aktiviteter. Den lokala pensionärsföreningen erbjöd sådana men inget han fastnade för. Han hade också provat på att bygga upp sin fysik med motionsträning på Nordic Wellness. Redskapen där upplevde han emellertid efter en tid som mördande tråkiga. Trots nya program för att motverka enformigheten, slutade han gå dit.
En arbetskollega hade föreslagit golf och efter en introduktionskurs, som resulterade i ett grönt kort, besökte han golfklubben han nu var medlem i två till tre gånger i veckan. Efterhand som golfslagen blev bättre och bättre, började han gilla golfen.
    En dag skymtar han en kvinna, som han bedömer kan vara i femtioårsåldern och som liksom han går runt på övningsbanan. Vädret är grådaskigt med ett lätt regn. Egentligen hade han inte tänkt åka ut till klubben beroende på regnet men var så sugen på att träna, att han åkte ut i alla fall men klädde sig därefter.
- Hej, så du är också ute i det här trista vädret?
Hon tilltalar honom med vackert leende, som inte gör honom oberörd.
- Jo, egentligen är vädret för tråkigt för golfträning men jag var så sugen på att få golfa, så jag brydde mig inte om vädret. Man får klä sig därefter.
- Har du spelat länge, undrar hon.
- Nej, jag är en klassisk nybörjare som just fått grönt kort. Och du?
- Jag har spelat i ganska många år. Har väl inte varit så där intresserad eller bra men eftersom golf var min mans passion, så började jag också spela golf. Något jag aldrig ångrat. På så sätt fick vi något gemensamt. Speciellt när barnen flugit ut. Förresten. Vad gör du här ute ensam?
- Jo, sedan några månader är jag änkeman. Golf är något jag börjat med för att fylla fritiden med.
- Då är vi i samma sits, eftersom min man gick bort för tre år sedan.
- Har du varit här ute länge idag? Janne förhör sig försiktigt.
- Ja, några timmar har det allt blivit. Jag går runt här för få ordning på min sving, som kunde varit bättre. Inte så bra som den var när jag började spela golf och gick till tränare för ett antal år sedan men ändå.
- Jag har gått några varv men känner mig ganska nöjd nu. Vädret gör ju sitt till. Jag tänker ta mig en kopp kaffe uppe i klubbstugan.  Hur känner du för det?
- Jo tack. Jag är lite småfrusen, så en kopp värmande kaffe skulle sitta fint.

När de går mot klubbhuset kan Janne inte låta bli att snegla på sin kanske blivande träningspartner. Hon har en nätt figur. Inte speciellt lång men har ett tilltalande utseende. Han vill inte direkt erkänna det för sig själv men vissa känslor börjar väckas inom honom. Känslor han inte tidigare känt för någon annan än sin bortgångna hustru. Väl inne i klubbhuset säger Janne:
- Låt mig bjuda. Vad vill du ha? Något till kaffet? Ett wienerbröd?
- Nej tack. Jag nöjer mig med kaffe med lite mjölk i.
Janne häller upp två koppar kaffe från termoskannan som står på ett litet bord för sig själv. Den ena koppen med mjölk i. Till sitt kaffe köper han ett wienerbröd. Han sätter sig ner och säger.
- Vi har nu umgåtts en lång stund utan att presentera oss för varandra. Jag heter Janne.
- Och mitt namn är Åsa.

De stannar en lång stund och hinner berätta för varandra om livet före det de blev ensamma och naturligtvis situationen de lever i nu. Kaffepausen slutar med att de bestämmer att spela golf nästkommande vecka. Det ledde till att de började träffas också alltmer utanför golfen. Det som började med ett träningspass i otjänligt väder, utvecklade sig efterhand alltså till en djupare gemenskap.  De träffas under helger. Spelar golf. De åker på semestrar tillsammans. De umgås under storhelgerna. Efterhand med sina respektive barn och barnbarn. Allt blir till en enda stor familj. Ett välfungerande särboförhållande med andra ord. Janne hade kanske hoppats att permanent få flytta in hos Åsa eller tvärtom, att hon flyttade in hos honom. Ett praktiskt arrangemang skulle det då kunna bli och till lägre kostnader för dem båda. Åsa anade emellertid att hon skulle bli Jannes nya hushållerska och det kunde hon absolut inte tänka sig. Hon valde därför att framhålla att bo särbo som det bästa alternativet. Det mest praktiska och välfungerande. De tog hand om sig varför sig under veckans vardagar, för att sedan träffas under helgerna och då under trivsamma former.