När Kärleken Ebbar Ut

Han sitter redan i baren, när jag kommer dit. Vi representerar var sitt företag. Han företräder en viktig kund och jag vårt företag, som är tillverkare och leverantör. Vi har under dagen haft ett utvecklingsmöte gällande några nya produkter.
- Får jag bjuda på något, frågar jag?
- Jag tar gärna ett glas till av den här engelska ölen. Inga kan tillverka en god IPA, som engelsmännen, tycker jag.
Jag beställer ölen åt honom och tar själv ett glas av samma sort. Under tystnad dricker vi. Så säger han med dyster min:
- Något overkligt hände mig i morse, innan jag åkt hit.
- Och vad var det?
- Min hustru sa plötsligt vid frukostbordet att hon ville skiljas. Det kom som en fullständig överraskning för mig. Visst har det varit lite risigt i vår relation den senaste tiden men att det skulle leda till separation, det hade jag inte kunnat ana i min vildaste fantasi.
Han utvecklar det som hänt lite närmare. Jag lyssnar deltagande. Vi har känt varandra en längre tid som affärsbekanta men den här dialogen ligger helt på ett personligt plan. Han har uppenbarligen behov av att få prata ut om sin situation med någon han känner förtroende för. Jag överraskas av att han tycker att jag är en sådan person.
- Vi träffades under ungdomsåren. Vi blev så där riktigt förälskade i varandra. Vi gifte oss, skaffade barn och levde sedan ett svenssonliv.
- Det stämmer ganska bra in också på mitt liv och min familj men vad har gjort att din relation har lett till det här?
- Uppriktigt sagt, vet jag inte. Förmodligen är det en process, som började när våra barn flyttade ut. Vi har en son och en dotter. Jag borde naturligtvis så här i efterhand ha märkt att något inte stod rätt till.
- Hur menar du? Förresten, vad säger du om ytterligare en öl till, innan vi äter middag.
- Tack gärna.
- Du borde ha förstått, säger du, att allt kanske inte var som tidigare.
- Jo, vissa signaler tydde på det.
- Hurså?
- Vi har alltid delat sovrum. Sovit i bred dubbelsäng. Jag gillade att efter en godnattpuss, hålla hennes hand när jag somnade. Hon är lite av en nattmänniska, som gillar att lösa korsord eller läsa en bok långt in på natten, innan hon somnar. Jag däremot är morgonmänniska, som somnar nästan direkt när jag lagt mig. Det började med att hon ville ha skilda sovrum. Jag protesterade inte eftersom jag tyckte det var praktiskt med tanke på våra olika nattvanor.
- Delade sovrum är inte speciellt märkligt. Det är det många som har utan att det leder till skilsmässa.
- Det kan man tycka men i vårt fall var det något annorlunda. Början till en större förändring har jag kunnat märka i efterhand utan att reflektera över det.
- Hurså?
- På sista tiden blev hon väldigt aktiv. Började gå på gym. Träffade gamla skolkompisar och arbetskamrater. Talade öppet om att åka på semester med dem. Vi har tillsammans rest mycket. Så att jag inte nämndes i sammanhanget sårade mig. Det var som om hon påbörjat en frigörelseprocess. Att frigöra sig från mig.
- Det låter inte bra. Är det något du kan göra, för att vända det som händer tillbaka till hur det var en gång?
- Under dagen har jag funderat en hel del på det. Vet inte om du märkte att jag av och till har varit lite frånvarande vid mötet.
- Nja. Kanske att du var i din egen värld vid några tillfällen men det är fullt förståeligt.
- Jag försökte få henne på andra tankar men hon har kommit långt i sina planer. Hon har till exempel redan tittat på en mindre lägenhet att flytta till. Det verkar kört. Hon sa också att hennes känslor för mig hade ebbat ut på ett sätt som inte gick att reparera.
- Men det här är ju lite större än en fråga mellan er båda. Era barn påverkas också. Vad säger de?
- Hon har berättat för dem om att hon vill separera. Vad de tycker vet jag faktiskt inte. Jag får nysta i det när jag kommer hem i morgon.
     Samtalen om utvecklingsprojekten fortsätter dagen efter. Vi beslutar att boka in ett nytt möte tre månader senare. Då vi åter träffas kan jag inte låta bli att fråga om han lyckades rädda sitt äktenskap.
- Inte för att jag vill lägga mig i men vad hände med din fru och er relation?
- Tyvärr. Den gick inte att rädda. Hon var helt besluten att bryta upp, varför utrymmet för dialog var mycket begränsad.
- Trist.
- Ja, ett tag trodde jag att hon träffat någon annan men det förnekade hon. Vad jag förstår var det sant. Hon är numera singel.
- Själv då? Hur har du tagit dig igenom situationen. Du sa, när vi träffades förra gången, att du fortfarande älskade henne.
- Det har faktiskt gått bra. För barnens skull är vi överens om att ha en fungerande relation. Jag har träffat en ny kvinna, som jag lever i ett särboförhållande med. Så för min del har separeringen blivit positiv.
- Det var roligt att höra.