Kriminaliteten

När jag var grabb på 1950-talet förekom mord någon enstaka gång per. Sverige var då ett tryggt land att leva i. Där ”polisen mitt i gatan stod”.
Idag är Sverige inte det utan har snarare utvecklats till ett laglöst land. Inte så att det saknas lagar men de räcker inte till för att skydda oss medborgare. Nya lagar eller fler poliser verkar inte hjälpa. Medan det i mitt barndoms Sverige förekom ett mord per år, så mördas ibland flera per dag. Inte minst ungdomar. Offentlig statistik visar att antalet brott, som anmäls till polisen uppgår konstant till cirka 1,5 miljoner per år.

Så här skriver Justitiedepartementet:
Den grova och organiserade brottsligheten är systemhotande. För brottsoffren och deras anhöriga är den förödande samtidigt som den hotar det fria och öppna samhället. Förra året (2025) hade Sverige 62 dödsskjutningar. Det är mer än sex gånger så många som våra nordiska grannländer  tillsammans. Polismyndigheten har uppskattat att 30 000 personer förekommer i eller i anslutning till de kriminella nätverken och att tre nya personer tillkommer varje dag. Att återupprätta tryggheten i Sverige är vår tids stora frihetsfråga. Därför är kampen mot organiserad brottslighet en av regeringens absolut viktigaste uppgifter.

Bra så men jag är ganska pessimistisk. Tror inte att våra politiker kommer att fixa det här. Den grova brottsligheten, de mindre brotten inte att förglömma, har fått fotfäste. Något de inte släpper. Jag är inte speciellt bekymrad för egen del. Tänker mer på mina barn och barnbarn och den framtid de går till mötes.