Romantiken Spirar Med Nya Grannfrun

Huset hade stått ledigt en längre tid. Förmodligen på grund av att ägarna begärde ett för högt pris. De hade inte bråttom. Arvingarna efter gamle sjökaptenen, som gått bort några månader tidigare. De hade råd att vänta på rätt köpare med en ekonomi som klarade vad arvingarna begärde för huset.
    Väntan gav resultat. En yngre kvinna nyss hemkommen från Monaco, där hon arbetat som assistent åt en internationellt känd filmproducent, blev förtjust i huset. Lite i gammaldags stil påminnande om hennes barndomshem. Pengar var inget problem. Hon hade mer än väl råd att betala vad arvingarna begärde. Som assistent till den välkände producenten, hade hon varit väl avlönad. Till vilket kom de betydande inkomster hon haft som efterfrågad fotomodell inom reklambranschen. Köpet var avklarat efter några dagar.
     Per Ekengren är en medelålders man, när hans hustru drabbas av kärlkramp. Till en början är det endast tillfälliga besvär med andfåddhet och trötthet som går över. Problemen blir emellertid alltmer besvärande. Trots ett flertal undersökningar och efterföljande behandling med medicinering under en längre tid, upphör inte bekymren och Per förlorar en dag sin hustru i en kraftig hjärtinfarkt.
     Tiden efter hennes bortgång, var ansträngande för honom. Hans hustru hade skött det mesta i hushållet. Lagat mat, städat, tvättat osv. Pers roll hade i stort sett varit att klippa gräset och sköta bilen. Trädgårdens prunkande blomsterrabatter, var resultatet av hustruns stora intresse för trädgårdsarkitektur. Något hon studerat under sin utbildning till agronom.
    Det tog tid innan Per lärt sig hantera vardagen. Han fick kompromissa. Fryst färdiglagat fick ersätta hans hustrus goda kokkonst. Han bytte inte lakan lika ofta som hon. Dammsugaren stod oanvänd mesta tiden.

- God morgon! Vilket vackert väder vi har idag. Sol från en klarblå himmel. Bättre kan man inte önska sig.
Den nya grannfrun sticker upp huvudet över den gemensamma ligusterhäcken.
- Jo, nog är det skönt väder idag.
- Jag är som du förstår nyinflyttad. Blev förtjust i huset även om det är lite gammalt och slitet.
- Några år på nacken har det alltid. Det stämmer.
- Och trädgården ska vi inte tala om. Det var nog länge sedan någon med gröna fingrar spenderad tid här ute.
- Förre ägaren, sjökaptenen, var ute ganska ofta, tills hans ork sinade. Arvingarna efter honom hade däremot inget intresse av att sköta trädgården. Den fick därför förfalla. I väntan på en köpare, dvs. i väntan på dig. Förresten. Jag heter Per.
- Och jag heter Aina.
De tar varandra i hand över häcken.
- Då var presentationen över. Jag vill gärna lära känna grannskapet här och även mina nya grannar. Skulle jag inte kunna få bjuda på en kopp kaffe i eftermiddag, så kan väl du berätta lite om dem du känner.
- Jag kommer över. Ska vi säga klockan tre?
- Låter väldigt bra.
     Prick klockan tre går Per in genom grinden till trädgården. Aina håller på att duka för kaffet. Hon ställer kaffekoppar och ett kakfat på det vita runda bordet med likaledes vita stolar med sina snirklade ryggstöd. Hon är klädd i vita piratjeans till vilket hon har en matchande blommig blus. På fötterna sandaler med guldfärgade mönster. Det märks att hon varit fotomodell, tänker Per. Lagom sminkad som hon också är med målade naglar.
- Mjölk, socker till kaffet, frågar hon.
- Tack men jag dricker det svart.
- Själv föredrar jag lite mjölk. Tycker annars att det blir för starkt. Var så god att ta av kakorna.
- Tack.
Det blir tyst en stund. Båda njuter av det fina vädret. Låter fågelsången och suset i trädkronorna fylla tystanden med innehåll. Sedan säger Per.
- Du ville veta lite om grannskapet.
- Ja, gärna.
- Låt mig börja med mig själv. Min hustru gick bort i fjol efter en hjärtinfarkt, så jag är numera singel.
- Gud vad trist.
- Jo, det har varit lite kämpigt. Vi gifte oss och flyttade in här för tjugo år sedan. Tyvärr fick vi inte några barn även om vi längtade efter att få några.
- Livet kan ibland vara grymt.
- Verkligen. De närmaste grannarna känner jag väl. Inte så att vi umgås. Det sker inte i någon större utsträckning i kvarteret som helhet heller. Medelåldern är hög. De flesta har barn som är utflugna och bor numera liksom jag i lite för stora hus. Nu får du berätta. Hur var livet i Monaco?
- Inte så glamoröst som man skulle tro. Visst kunde man gå på party mest varje dag, där det vimlade av filmstjärnor. Kändisar som de flesta vanliga människor skulle göra vad som helst för att få träffa.  Men skenet bedrar. De må vara duktiga som artister men som människor är de flesta inget att ha. Egotrippade och självupptagna som de är. Beredda att göra vad som helst för att hamna i strålkastarljuset eller stanna kvar, när karriären börjat fallna.
- Det framgår ju inte när TV eller media gör sina reportage.
- Det stämmer. Det är med andra ord en förljugen värld. Jag trivdes aldrig i de sammanhangen. Det är en av anledningarna till att jag flyttat hem till Sverige.

Det som tidsmässigt skulle vara kanske en timme, drog ut på tiden. Samtalet handlade efterhand mindre om grannar och grannskap och mer om dem själva och deras liv.  När solen började gå ner sa Per.
- Jag har tänkt grilla senare i kväll. Får jag bjuda dig på en bit grillad oxfilé med tillbehör och ett glas passande vin?
- Tack, gärna.
Kvällen var ljum. Vinet bidrog till mer intima frågor, än vad som normalt skulle ha lyfts. De kom underfund med att de hade mer gemensamt än vad de trodde, när de hälsade på varandra över häcken. Åldersskillnaden var inget större problem, tyckte de. Relationen utvecklades därför efterhand i små steg till ett romantiskt fungerande särboförhållande. Per skulle inte ha haft något emot om de flyttade samman. Antingen att Aina flyttade in till honom eller han in till henne. På den punkten var emellertid Aina bestämd. Gemenskapen i alla dess former kunde fungera väl för dem som särbor. Något samboförhållande var hon inte intresserad av, varför Per fick överge sin plan. Det blev som Aina ville.