Adolf Hitler
När jag skriver om Hitler, handlar det inte så mycket om Andra Världskriget utan mer om den helt ofattbara utrotningen av judarna. Sex miljoner förlorade sina liv från 1942 till 1945. Knappt fyra fasanfulla år.
Jag har läst Mein Kampf. Där framgår att Hitler hatar judarna med inte att han planerar att utrota dem. Den slutsatsen kommer senare. Anledningen återkommer jag till.
Mein Kampf
Hitler skriver boken medan han sitter i fängelset i Landsberg 1924. Han sitter där efter den misslyckade statskuppen i München 1923 för att ta makten. Även kallad Ölkällarkuppen. Det var ett försök till statskupp som Adolf Hitler och Nationalsocialistiska tyska arbetarepartiet (NSDAP) planerade i Bürgerbräukeller och sedan genomförde i München den 8–9 november 1923
Under rättegången lyckades Hitler framstå som en martyr som stått upp mot de politiker som förrått Tyskland när Versaillesfreden slöts i juni 1919. Han dömdes till fem års fängelse men avtjänade endast nio månader av straffet.
I Mein Kampf utvecklar Hitler sin syn på Tyskland och framtiden. Han ser framför sig en växande befolkning på Jorden men livsmedlen kommer inte att räcka till att försörja alla. Därför kommer det att bli ett rasernas krig, som den högtstående rasen arierna måste vinna. Däribland tyskarna.
För att överleva måste tyskarna skapa ett Lebensraum, dvs. mer jordbruks-mark än vad Tyskland hade, för att odla livsmedel på. Om så krävs på bekostnad av andra raser som ansågs vara underlägsna arierna och tyskarna.
Enligt Hitler var judarna i maskopi med socialisterna. Båda hade det gemensamt att de ogillade enskilda nationer. Judarna hade inge eget land och socialisterna ville att alla länder skulle förena sig. Det stod i kontrast till Hitlers vurm för nationalstaten. Judarna hade pengarna och socialisterna organisationen. Med förenade krafter skulle de därför kunna nå sina mål. Genom att eliminera judarna skulle inte socialisterna kunna förverkliga sina mål. Hitler talar inte om att utrota dem.
Mer Lebensraum
Hur tänkte sig då Hitler att skaffa detta Lebensraum? Han hade två alternativ:
1. Att skaffa detta genom att som många andra europiska länder erövra kolonier i Afrika. För det krävdes emellertid en stor flotta. Något Tyskland inte hade. Dessutom måste de då slåss mot Storbritannien med sin betydande flotta. Britterna var arier och dem ville han inte heller slåss mot.
2. Skaffa mer odlingsmark genom expansion österut och ockupation av Ryssland. Framför allt Ukraina med sina bördiga jordar. Det blev alternativet Hitler som vi vet valde och början till Andra Världskriget.
I Mein Kampf utvecklar Hitler inte bara hur Ryssland ska ockuperas utan hur nazism ska erövra hela världen! Först Europa, sedan Afrika, därefter Nordamerika och slutligen Asien. Om dåtidens politiker läst Mein Kampf, hade de insett att inga avtal med Hitler betydde något. Inte minst Chamberlain, Storbritanniens premiärminister borde gjort det. Han hade då insett att hans historiska avtal med Hitler och Peace In Our Time, var värdelöst.
Grunden till utrotningen av judar och andra icke önskvärda människor finns bland annat att finna i det rasbiologiska tänkandet som existerade före nazisterna maktövertagande i Tyskland 1933 och konferensen i Evian 1938.
Svensk rasbiologisk forskning
Man skulle tro att det var tyskarna själva som skapade tankarna kring rasbiologi men så är inte fallet.
Statens institut för rasbiologi i Sverige började sin verksamhet 1922. Det hade till syfte att erhålla en vetenskaplig grund för rashygieniska åtgärder och fanns fram till 1959. Enligt kunglig stadga för institutet var dess uppgift "att idka vetenskaplig forskning på rasbiologins område med särskild hänsyn till svenska folket och till förhållandena inom Sverige". Det ålåg även institutet att meddela undervisning i rasbiologi. Institutet upphörde 1959.
Sverige var ledande inom rasbiogin men även andra länder hade egna liknande institut, såsom England, Norge, USA och Ryssland. För nazisterna i Tyskland på 1930-talet var den svenska forskningen inom rasbiologin föredömlig och välkommen med ett djupt samarbete som följd. Något vi svenskar inte känner till. Vi tror att det var tyskarna själva som skapade rasbiologin.
Konferensen i Evian
Konferensen i franska Evian hölls den 6 - 15 juli 1938 på initiativ av USA:s president Franklin D. Roosevelt. Representanter för 32 länder diskuterade en enhetlig plan för hjälp åt flyktingar från Tyskland och Österrike. Syftet var att ordna en internationellt organiserad utvandring av politiska flyktingar, offer för nazistregimen. Det var tillåtet för judarna att utvandra men de fick endast ha med sig vad som rymdes i en resväska. Och de fick absolut inte ta med sig pengar, smycken eller andra värdesaker. Smarta fruar lurade polisen genom att sy in diamanter i ytterkläderna de reste i.
Resultatet av konferensen i Evian blev magert. Samtliga närvarande länders regeringar meddelade att de inte kunde omhänderta fler flyktingar än dem de redan hade. Trots den humanitära krisen och det ökade förtrycket mot judarna under naziregimen, resulterade Eviankonferensen inte i några konkreta åtaganden från deltagande länder att öppna sina gränser för de judiska flyktingarna. Många länder var över lag ovilliga att ta emot flyktingar av olika skäl, inklusive ekonomiska, politiska och rasistiska skäl. Efter Evian var det inte förbjudet för judarna att lämna Tyskland. Problemet var ett det fanns få länder att utvandra till.
En tanke. Tänk om länderna vid konferensen öppnat sina gränser för judarna. Då hade antagligen judeutrotningen i Tyskland inte inträffat …..
Sverige var inget undantag utan krävde att passmyndigheten i Berlin stämplade ett J i judarnas pass, så att man visste när personen kom till Sverige, om det var en jude eller inte. I viss mån kunde Sverige tvätta sina händer från agerandet mot judarna under 1930-talet, genom hjälpen över Öresund av flyende judar i krigsslutet, de vita bussarna och Raoul Wallenbergs arbete.
Wannseekonferensen 1942
Efter Eviankonferensen som resulterade i att inga länder ville ta emot judar, blev judefrågan ett permanent problem för Tyskland. Hitler lär ha sagt: Se där ingen vill ta emot patrasket.
Hösten 1941 beslutar Hitler, som en följd av resultatet vid Eviankonferensen, att Europas 11 miljoner judar skulle utrotas. Det leder till att en handfull högt uppsatta nazister möts i slottet Wannsee för att planera folkmordet.
Flera miljoner judars öde beseglades alltså vid den så kallade Wannseekonferensen i denna förort till Berlin. Vid mötet dras riktlinjerna upp för verkställandet av Adolf Hitlers order om ”den slutgiltiga lösningen på den europeiska judefrågan”.
Mötet arrangerades av Reinhard Heydrich, som var chef för Nazitysklands Säkerhetsministerium. Närvarade var även flera framträdande personer inom SS och högt uppsatta tjänstemän från olika departement. Bland andra Adolf Eichmann. Han blev ansvarig för transporterna. I boskapsvagnar skickades under omänskliga förhållanden judar från hela Europa till förintelselägren i Polen. Adolf Eichmann flydde i krigsslutet till Argentina. Israels säkerhetstjänst Mossad fann honom där, tog honom med våld till Israel där han rannsakades och dömdes till döden. Endast ett protokoll från mötet har bevarats, och det visar att nazisterna inledningsvis planerade att fördriva judarna till Östeuropa. Där skulle judarna utföra slavarbete, tills en total utrotning kunde genomföras men så blev det inte.
Koncentrationslägren
Lägren var ett välfungerande system. I januari 1945 fanns det omkring 730 stycken. Den enorma utvidgningen av lägersystemet både vad gäller antal läger och antalet fångar var en konsekvens dels av tyskarnas behov av arbetskraft till krigsindustrin och dels det ideologiska målet att utrota Europas judar. Verksamheten pågick oförtrutet tills ryssarna 1945 från öster och de allierade från väster nådde lägren och befriade fångarna.
Malmö och judarna
I Malmö brottas vi fortfarande med problemet. Vid två tillfällen har Amerikas president sänt en representant till Malmö för att undersöka våra politikers syn. För kommunen var det vid ett tillfälle Nils Yngvesson som fick redogöra för hur Malmö såg på saken. Det var ingen övertygande redovisning. Eller som det amerikanska sändebudet uttryckte det: Jag hör vad du säger men du säger inte vad du tänker.
Hur kunde ett så högt stående kulturellt folk som Tyskland låta detta hända?
Det finns inget enkelt svar på frågan. En möjlig förklaring är att nazisterna efter valet 1933 och maktövertagandet med våld successivt utvecklade ett förtryckar- och angiverisystem. Antingen var man för nazisterna eller så var man emot dem. I det senare fallet väntade koncentrationsläger eller döden. Den hemliga polisen Gestapo såg till att ingen utgjorde ett hot mot regimen.
På Nätet hörde jag följande försök till förklaring varför till synes respektabla människor begår dessa fasansfulla och ofattbara brott i krig: ”Är det bara de grymma personerna, som kommer fram i krig eller är det det grymma i oss vanliga människor som kommer fram?” Tänkvärt.