Det Började i Affären

Ulla är och handlar i livsmedelsaffären i närheten av där hon bor. Hon har bjudit några arbetskamrater på middag. Det är en nyligen skapad gemenskap. Hon har visserligen känt arbetskamraterna en längre tid men det har inte utvecklats bortom just att vara kamrater.
    Det var fikarummet som skapade gemenskapen. De var några som råkade sitta vid samma bord flera gånger. Samma bord och samma stolar blev efterhand inmutade av dem på något sätt. Övriga respekterade att det var så. Ingen annan satte sig där för att fika.
    Medan Ulla handlar, märker hon att det finns en man där, som verkar väldigt ovan när det kommer till att handla. Han plockar upp olika förpackningar men lägger direkt tillbaka dem igen. Hans korg är och förblir tom. Ulla kan inte låta bli att kommentera det hon ser. Hon vänder sig till mannen.
- Varuutbudet är så omfattande att det kan vara svårt att välja. Förlåt om jag lägger mig i men jag ser att du är ganska förbryllad.
- Du stör inte alls. Du har rätt. Jag är förbryllad och ovan att handla. Det skötte min hustru alltid tills hon gick bort nyligen.
- Jag förstår. Vad är det du letar efter? Jag kan kanske hjälpa till.
Ulla vill inte tränga sig på men förutom att mannen ser trevlig ut, ser han verkligen ut att behöva hjälp.
- Lite basvaror som bröd, mjölk och pålägg har jag fixat men vad jag ska ha till middag vet jag inte. Det finns så mycket färdigmat att välja mellan.
- Vore jag du skulle jag prova både det djupfrysta, något från delikatessen och buffén de numera har i butiken. Där kan man plocka ihop det som passar en bäst.
- Tack det var några bra förslag som jag ska prova.
- Mat är dyrt. Varför går du inte en matlagningskurs? Då kan du ju laga din mat själv. Det blir billigare så.    
- Ingenting jag funderat på men tack för tipset.
- Nej, nu måste jag rusa vidare. Ska ha några vänner på middag ikväll och har massor jag ska handla. Kul att träffa dig och lycka till med ditt val av middag. Förresten jag heter Ulla.
- Och jag heter Paul.

Ulla hade lagat mat så länge hon kunde minnas. Långt före hon och hennes man gick skilda vägar. Det hade varit gifta i flera år men växte från varandra. Skilsmässan gick smidigt. De hade inga gemensamma barn, vilket underlättade. Kanske var bristen på barn en möjlig anledning till att deras äktenskap ebbade ut. Barn kunde ha varit en sammanhållande faktor. Nu levde Ulla ensam och var nöjd med det. Någon ny karl var inget hon längtade efter.
- Nå, hur går det med handlandet?
Ulla stöter på Paul i livsmedelsbutiken. Hon har varit där och veckohandlat flera gånger och småhandlat däremellan utan att ha sett honom. Hon erkänner för sig själv att hon medvetet försökt se om han var där.
- Jo, tack. Det går bättre och bättre. Jag följer ditt råd och provar olika rätter. Så, jag har nu några favoriter.
- Vad bra. Och hur har det gått med matlagningskursen.
- Jag har börjat och det går så där. Det finns bara några andra killar till där som lär sig laga mat, så jag är ganska ensam. Det har lett till att det blir mindre hemlagat och mer att jag går ut och äter, när jag blir trött på det köpta färdiglagade.
- Vet du vad? Jag har en idé. Varför kommer du inte hem till mig, så kan vi laga mat tillsammans. Jag har lagat mat sedan jag gick i skolan och lärde mig att laga mat. Jag gillar det dessutom.
- En tilltalande idé. Men jag känner mig som om jag tränger mig på. Det är som om jag låter dig ta över mitt bekymmer.
- Inte alls. Det ska bara bli kul. Dessutom ser jag emot att åter han en karl i huset efter min skilsmässa nyligen.

Ulla och Paul träffas regelbundet. De provar olika recept och njuter av den goda mat de gemensamt tillagar. Även gemensamma restaurangbesök ingår. Paul blir efter hand bra på att laga mat. Socialt fungerar det mycket bra. Bortom det blir det emellertid ingen djupare gemenskap mellan de båda. För Ulla går gränsen vid matlagningen. Att Paul skulle flytta in hos henne, finns inte ens i hennes tankevärld. Vad Paul tycker vet hon inte.