En Vecka på Mallorca

- Får jag bjuda på något?
Linda sitter i baren på hotellet hon bokat för sin vecka på Mallorca. Frågan från den för henne okände personen omges av ett moln av herrparfym. Alltför mycket. Christian Dior är det Hon känner igen den. Män borde lära sig att inte ta på för mycket. Det ger bara motsatt effekt i förhållande till vad de förväntat sig.
- Tack men jag har just beställt en Sangria.
- Får jag slå mig ner?
- Det är ett fritt land så var så god.
Linda känner igen honom från incheckningen i Köpenhamn. Han verkade då påtagligt intresserad av henne. Såg till att komma så nära henne som möjligt i kön, där man lämnade sitt bagage. Studerade henne. Kändes lite obehagligt.
     Linda hade bokat sin resa själv. Det gav henne friheten att välja hotell bland alla som fanns. Utbudet var stort. Hon ville bo bekvämt nära stranden och då fick det kosta lite extra. Det fick det göra. Hon hade råd. Hon arbetade med bra lön som sekreterare åt koncernchefen för att stort företag. Egentligen var hennes titel Direktörsassistent men den använde hon inte när hon berättade om vad hon gjorde.
     Utöver att få välja hotell, kunde hon också välja ett flyg med rimlig avgångstid. Hon slapp stiga upp i ottan för att flyga med något alltför tidigt flyg. Avgångstiden klockan sex var ett exempel hon funnit, när hon kollade med några av resebyråernas erbjudanden.
- Björn! Den enträgne mannen presenterar sig.
- Linda, svarar hon för artighetens skull. Hon vill inte börja sin semester med att bli ovän med någon.
- Jag är anställd som säljare för ett bolag som marknadsför mobiltelefoner. Ett ganska jobbigt arbete, eftersom marknaden är mättad. Man tvingas därför ge rabatter i sådan omfattning att det knappast blir någon vinst kvar. Om man över huvud taget ska kunna sälja något. Och du?
- Jag är sekreterare åt koncernchefen för ett stort svenskt företag.
- Är det här ditt första besök på ön?
- Nej, jag har varit här flera gånger.
- Några planer för resten av veckan?
- Nej, inte än. Jag har inte förbokat något utan kommer att låta dagen spontant utvecklas av sig själv. Jag är trött efter resan och går nu och lägger mig.
- Jag tänker göra detsamma. Vi kanske ses imorgon?
Linda går därifrån utan att besvara hans fråga.

Det är morgon på Mallorca. Linda går ut för att känna på vädret. Sol, blå himmel och vindstilla. Temperatur 23 grader. Jätteskönt. Ett väder hon väntat sig. När hon lämnade Malmö var det regnigt kallt. Typiskt svenskt sommarväder.
Utanför entrén står det ett antal turistbussar och väntar på att få plocka upp dagens utflyktsgäster. Inne i frukostmatsalen är det fullt med folk. Mestadels de som ska åka ut med bussarna. Förmodar hon. Hon plockar på sin tallrik från den generösa buffén och hämtar en kopp kaffe. Hon ser sig om efter ett bord att sätta sig vid men det verkar hopplöst. Då ser hon en äldre dam, som sitter ensam vid ett bord för två. Hon går dit och frågar om hon får sitta där.
- Mycket gärna, säger den ensamma damen.
- Mycket folk idag, svarar Linda. De flesta ska sannolikt på utflykt. Det står en massa bussar utanför entrén.  
- Jo, jag såg det men jag ska inte med.
- Inte jag heller, säger Linda. Jag tänker lägga mig vid poolen och njuta av det vackra vädret.
- Det ska jag med. Förresten. Agnes heter jag.
- Och Linda heter jag. Vi kan kanske göra sällskap till poolen.
- Gärna.
I det ögonblicket kommer Björn in i matsalen. Hans blick sveper över lokalen som om han söker någon. Och det gör han. Linda. Han får syn på henne och går bort till bordet där Linda och Agnes sitter.
- Tack för en trevlig kväll igår.
Linda nickar svagt men kommenterar honom inte.
- Och vad ska damerna göra idag, frågar han inställsam.
- Vi ska ligga vid poolen hela dagen, säger Linda.
- Verkar tilltalande. Jag ansluter kanske, säger han och går för att hämta frukost.
- Gör inte det, säger Linda svagt. Du är inte välkommen.
     Vid poolen berättar Agnes att hon är nybliven änka. Hennes man dog efter en långvarig sjukdom som berodde på att några körtlar inte funderande som de skulle.  Det var väldigt komplicerat och Agnes hade inte riktigt förstått vad det var. De hade tillsammans rest mycket. Hennes man hade alltid planerat resorna, så den här gången reste hon ensam för allra första gången. Lite osäkert tyckte hon men blev väl omhändertagen av resebyråns värdinnor, som hon åkte med.
Linda berättade att hon var frivilligt barnlös men levde harmoniskt med en man, som accepterat att hon inte ville ha barn. Det var inte så att hon ogillade barn. Hon hade två bröder som hade barn. Hon gillade verkligen att träffa, leka med dem och krama om dem. Men själv hade hon bestämt sig tidigt för att inte skaffa några. Något som inte var speciellt ovanligt i det moderna samhället, där kvinnor var mer fria att bestämma över sina liv, än i det gamla samhället.
- Så här ligger ni.
Björn dyker upp och stör konversationen.
- Får man slå sig ner, undrar han.
Inte gärna tänker Linda men det kan hon ju inte säga.
- Visst, svarar Agnes.
- Jag tänker köpa en kall öl i baren. Får jag bjuda damerna på något?
- Jag tar också gärna en kall öl, säger Agnes,
- Jag är nöjd med den paraplydrink jag just köpt, svara Linda syrligt.

Björn försöker på alla möjliga vis skapa en relation till Linda. Han vill bjuda på middag, åker med på samma utflykter som Linda och lägger sig vid poolen när hon är där. Björn är inte alls hennes typ. Dessutom är hon gift och skulle inte för en sekund drömma om att vara otrogen. Något Björn antagligen inte skulle bry sig om ifall han visste. Erfaren raggare som han verkade vara. Lindas kyliga attityd gjorde att han efterhand som veckan fortskred, ägnade allt mindre tid åt henne. Det verkade som om han fått upp ögonen för en annan ung tjej. Skönt tyckte Linda att slippa honom.