Hemlig Kärlek

Kompanichefen har beordrat bivack och utspisning. Bivack innebär att man reser tälten inför nattens vila. Klockan är närmare sju. Det har varit en lån dag och vädret inte det allra bästa. Regnskurar har gjort övningarna extra besvärliga liksom den ihållande vinden. Den liksom kryper innanför uniformen. Det gör att det blir extra kallt när man ligger i skyttegraven i väntan på order om anfall.
     Det ska bli gott med lite mat. Ärtsoppa med fläsk. En klassiker i det militära. Efter det vila i tältet uppvärmt när det är dags. Vanligtvis blir det inte vila hela natten. Några måste sitta eldvakt och fylla på med ved i spisen så att elden inte slocknar. Dessutom brukar de som agerar fiende, göra eldöverfall under natten. Antalet timmar med sömn blir därför inte så många.
     Ingela är chef för kokgruppen. Hon ansvarar för att mat i tillräcklig omfattning tillagas, så att det räcker till hela kompaniet. Det finns inget viktigare. Mat är väsentligt. Inte bara för att soldaterna fysiskt ska klara av övningarna. Maten påverkar också humöret. God och rikliga portioner skapar god stämning i förbandet. Hon ser till att alla får sin portion. Även de som är ute på spaning och därför kan komma in till kompaniet långt efter övriga. Till maten serveras alltid varm dryck. Kaffe eller te. Speciellt värmande när vädret är som det är just den här dagen.
    Ingela har nära kontakt med kompanichefen. En stilig man i fyrtioårsåldern. Gift liksom hon själv. Kontakten gäller att i tid förbereda tillagningen av maten med hänsyn till hur övningarna tidsmässigt är planerade. När manskapet kommer in, vill de genast ha mat och när det förväntas ske, kan bara kompanichefen avgöra. Därav hennes dagliga kontakt med honom. Det gäller för övrigt alla måltider. Beordras kompaniet till exempel att anfalla klockan fem på morgonen, måste kokgruppen ha mackor och kaffe klart i god tid dessförinnan.
     Vissa dagar är det utbildning vilket sker med hjälp av instruktörer. Andra dagar är det vapenvård eller fysiskträning. Kompanichefen stannar då på sin stabsplats.  Eftersom det alltid finns kaffe i koktältet, gör han sig ofta ärende dit. Han är nöjd med Ingelas arbete, vilket han berömmer henne för. Hon kan inte låta bli att attraheras av honom. Även om hon inser att det naturligtvis inte kommer att leda någonvart. 
     Sent en kväll, när Ingela är ensam i kontältet sittande vid sitt skrivbord med planering för den kommande dagen, sticker kompanichefen in huvudet och frågar hur det står till.
- Jo, tack, allt är bara bra.
- Imorgon efter tjänsten tänker jag ta en öl på gästgivargården inte långt härifrån. Känner behov av att få känna på lite civilt liv efter flera veckor nu ute i skogen. Hänger du med?
- Känner på samma sätt även om jag inte varit inne like länge som du. Så, ja jag hänger med. Uniform eller civil klädsel?
- Jag kommer civil.
- Då gör jag det också.
- Bra. Jag hämta upp dig på uppställningsplatsen klockan sju.

Gästgivargården är gammal. Byggd 1892 men renoverad och utbyggd flera gånger. Den ger därför ett fräscht och modernt intryck utan att ha förlorat sin charm. Det blir flera öl under kvällen till några av rätterna plockade från dagens meny. Niklas, kompanichefen bjuder. Egentligen ville Ingela betala själv men Niklas insisterade. Efteråt kör de tillbaka till förläggningen. Inte helt laglydigt efter det antal starköl Niklas druckit. Risken att bli tagen var minimal, resonerade han. Det var sent på kvällen och långt från de större allfartsvägarna. En risk han alltså tog.
     När han lämnar av Ingela, kan han inte låta bli att pussa henne på kinden. Det kommer överraskande för Ingela men inget hon har emot.
- Vi ses efter revelj i morgon till en kopp starkt kaffe och tack för ikväll. Det har varit avkopplande trevligt.
- Tack detsamma. Jag tycker också att det var skönt att komma ifrån. Ska försöka göra så att du får det starka kaffet du önskar.

Kvällen på gästgivargården följdes av flera möten efter övningarnas slut. De träffades på olika ställen med förevändningar av olika slag. För att deras respektive inte skulle misstänka något, angav de att mötena hade koppling till det militära. Det kunde därför pågå i flera år. Men inget kan vara för evigt. Framförallt lögner avslöjas med tiden.
     Regementets Dag anordnas årligen på regementet. Både Niklas och Ingela har varit där flera gånger med sina respektive familjer. Så också i år. Ett stort evenemang med stor publik. En omfattande utställning av regementets utrustning är speciellt populär. Där springer Ingela och Niklas på varandra. De hälsar på varandra. Niklas presenterar sin fru och Ingela sin man. Det känns inte naturligt för någon av dem. Lite stelt och krystat. Då kommer en stabsmedlem från Niklas kompani förbi. Han hälsar på Niklas som presenterar de övriga. Stabsmedlemmen ser lite förbryllad ut.
- Jag kunde svära på att det var ni båda som var gifta, säger han om Niklas och Ingela. Så kärvänliga som ni verkade vara under senast övningen.
- Det måste du ha missuppfattat kommenterar Niklas honom.
- Uppenbarligen, blir hans svar.
Det blir pinsamt tyst. Niklas fru och Ingelas man tittar på varandra lite förbryllande men säger inget då. Väl hemma kan Ingelas man inte låta bli att fråga vad den där stabsmedlemmen menade. Ingela försöker förklara men det lyser igenom att förklaringen inte bär. Hennes man släpper inte frågan och till slut tvingas Ingela erkänna sanningen. Hon har varit otrogen med Niklas under en lång tid.
     Ingelas man ringer Niklas efter att fått hans telefonnummer av Ingela.
- Vi har just kommit hem efter dagens besök på Regementets dag. Stabsmedlemmens förvirrade kommentar om vem som var gift med vem, lämnade mig ingen ro. Efter påtryckning har nu Ingela erkänt att ni båda haft ett långt förhållande med varandra.
- Jag ber om ursäkt. Låt mig förklara, säger Niklas.
- Du behöver inte förklara något alls, svarar Ingelas man irriterat. Ingela och jag har kommit överens om att fortsätta tillsammans. Under förutsättning att hon lovar lämna Lottakåren och inte träffar dig någon mer gång framdeles.
     Så avslutas samtalet och Ingelas man lägger på luren.