Känslor i Trafiken

Leo ser när det händer. En ung grabb på elsparkcykel kör mot rött ljus och träffar henne bakifrån på väg över övergångsstället. Hon faller hårt mot marken och blir liggande. Hon har slagit huvudet och blöder från pannan. Grabben försvinner i hög fart bort från platsen utan att ägna henne en tanke.
    Leo springer snabbt fram till henne efter att ha ringt 112 och berättat för personen som svarar vad som hänt. Vi skickar en ambulans blir svaret.
- Hur gick det, frågar Leo.
- Inte så bra.  Gnyr hon.
Leo skulle vilja lyfta upp henne men har lärt sig att inte göra det utan låta ambulanspersonalen ta hand om henne som hon ligger. Han tar emellertid av sig kavajen och lägger den som en kudde under hennes huvud.
- Snälla. Hämta min mor. Hon arbetar på kosmetikaavdelningen inne på varuhuset här bredvid. Hon heter Agnes.
    Leo rusar så fort han kan in i varuhuset till kosmetikaavdelningen och frågar efter Agnes.
- Det är jag. En medelålders kvinna ger sig tillkänna.
- Vad vill du?
- Din dotter har blivit påkörd av en elsparkcykel här utanför på övergångsstället. Jag har ringt efter en ambulans. De är på väg.
- Är hon skadad?
- Hon har slagit huvudet och blöder men i övrigt syns inget annat.
De skyndar ut ur varuhuset och bort till övergångsstället. Ambulansen är redan på plats och personalen har börjat undersöka flickan. Alltmedan en polis försöker hålla alla nyfikna med sina mobiltelefoner på avstånd. Efter en stund läggs flickan på en bår och in i ambulansen, som med blått ljus och sirenerna på i hög fart kör mot sjukhuset.
- Vad heter du? Agnes vänder sig till Leo.
- Jag heter Leo. Vad heter din dotter?
- Hon heter Alice.
Agnes och Leo byter telefonnummer med varandra och lovar att hålla kontakt. Leo speciellt vill veta hur det går för Alice.
    Dagen efter ringer Alice mamma och berättar för Leo att Alice fick en allvarlig hjärnskakning då hon föll. Skrubbsåren på benen var inte så omfattande. Inte heller såret i pannan, även om det blödde. Hon ligger kvar på sjukhuset för observation. Hur länge vågar inte läkarna uttala sig om.
     Efter ytterligare en vecka ringer Agnes igen och berättar att Alice kommer att bli utskriven dagen därpå. Undersökningarna av hjärnan visar inte på några förändringar, som skulle medföra ytterligare vård på sjukhuset. Agnes är strålande glad och det är också Alice.
- Jag skulle vilja bjuda dig på en bit mat, som tack för att du tog hand om Alice på det sätt du gjorde. Vad säger du om det?
- Tack gärna även om det jag gjorde skulle vem som helst ha gjort.
- Jo, men det var ingen där som gjorde det. De var fullt upptagna med att filma händelsen i sina mobiltelefoner.
- När passar det att jag kommer?
- Gärna imorgon klockan sju.
- Passar mig utmärkt.
Leo får gatuadressen där Agnes och Alice bor via ett sms. Han dyker upp som planerat klockan 7. Lägenheten är smakfullt möblerad. På väggarna hänger dyr konst. Inte för att Leo är någon stor konstkännare men namnet på konstnärerna känner han igen.
     Agnes klär sig med stil, kan han konstatera. Hon sminkar sig inte överdrivet heller. Hon ser mycket yngre ut än vad hon är. Ett passande parti för honom om inte åldersskillnaden funnits där. Alice är i tjugoårsåldern, så några tankar på ett förhållande med henne är helt uteslutet.
- Jag är ensamstående sedan en tid tillbaka, säger Agnes medan de tar för sig av pizzorna som Agnes tillagat. En pizza Margarita och en med tonfisk.
- Vi skiljdes jag och Alice pappa för ett halvår sedan, fortsätter hon.
Leo är lite förvånad över att hon berättar så öppet om sitt privatliv. Men hon har förmodligen ett behov av att få prata av sig. Hon känner kanske också ett förtroende för Leo.
-  Anledningen var att han fått problem med spriten. Han var egenföretagare under många år men affärerna gick allt sämre, vilket ledde till att hans företag gick i konkurs. Han mådde dåligt efter det och tog till flaskan för att dämpa sina bekymmer. Alla vet att det inte löser några verkliga problem. Men så är det och nu är Alice och jag ensamma.
- Det var trist att höra, är Leos spontana kommentar.

Efter maten bjuder Agnes på kaffe med prinsesstårta dagen till ära. Leo lämnar de båda med ömsesidiga löften om att höra av varandra. Det blir det inget av. Verkligheten tar över och det finns ingen anledning för endera av dem ett upprätthålla en relation. Grunden för en sådan var alldeles för tunn.