Kärlek På Jobbet
Fredrik, av vänner kallad Fredde, jobbar över som vanligt. Inte för att han har mycket att göra och måste jobba övertid. Anledningen till att han sitter kvar på jobbet sent, är att han inte trivs i sin lägenhet. Den är stor, ljus och rymlig. En trea på 70 m2 på bästa läge i stan. Så egentligen har han inte den att skylla på. Nej, han känner sig helt enkelt ensam. Att komma hem till vadå, säger han till sig själv. Ingen att prata med. Ingen att dela vardagen med. Hänvisad till burkmat eller annat färdiglagat, som han köper i ICA-butiken i närheten. När han inte äter ute. Det senare ger ett visst socialt umgänge på distans.
Han trivs med sitt jobb och sitt kontorsrum. Mer än sin lägenhet. Han tillbringar därför mer tid på jobbet är hemma. På kontoret sysselsätter han sig inte bara med jobbrelaterade frågor. Via sin dator ger han sig ut i världen på upptäcktsfärd. Besöker olika semesterorter. Ju mer exotiska, desto mer spännande. Nog hade han tänkt många gånger att han skulle resa till någon av dem. Pengar har han men åka ensam, nej det tilltalar honom inte.
- Så du jobbar över som vanligt.
Han känner väl igen Amandas röst. Sekreteraren till högste chefen.
- Nja, jag har inte så bråttom hem, så några obetalda timmar här gör inte så mycket.
- Men jag ser att du är kvar här nästan varje dag. Du måste väl ha ett hem att gå till.
- Jo, det är klart jag har men där är jag mycket ensam. Det blir mest en hel del TV-tittande.
- Har du ingen hobby?
- Inte nu längre. Under ungdomsåren spelade jag mycket bordtennis men det har jag slutat med.
- Men det kan ju inte vara bra att spendera all tid på jobbet.
- Faktum är att jag trivs med att göra det.
- Nej, nu måste jag gå. Ska träffa en väninna. Vi ska gå ut och äta en bit och prata gamla minnen. Sitter du kvar på samma sätt i morgon, kommer jag in och ser vad du behöver göra för att ändra din livssituation.
- Ja, gör gärna det.
- Jaha, här sitter du som igår. Amanda kommer in på Freddes kontor som hon lovat.
- Ja det stämmer. Bland annat för att du lovade titta in. Fredde ler när han säger det.
- Får jag slå mig ner?
- Gärna.
- Igår träffade jag min väninna. Vi har känt varandra länge. Hon kan jag prata öppet med om allting. Även de mest förtroliga saker. Vi pratade faktiskt även om dig. Hon höll med mig om att din ensamhet inte är bra för dig. Hur det ska lösas har jag ingen aning om med det finns säkert en lösning. Jag är för tillfället singel, så vi kan gå ut och äta tillsammans någon gång, som ett sätt att börja bryta din tristess.
- Vill du det, så är jag dig evigt tacksam.
- Så märkligt är det inte. Jag har några ställen att välja mellan. Låt mig komma tillbaka med ett förslag.
- Det låter bra.
Tiden går och Amanda hör inte av sig. Kontoret de båda jobbar på är stort, varför de inte på ett naturligt sätt springer på varandra. Att Fredde skulle söka upp Amanda, är för honom helt uteslutet. Men så hör Amanda av sig. Hon föreslår att de ska träffas på en mindre pub. Fredde får namn, adress och när de ska mötas. Han känner till puben. Han har varit där några gånger.
På utsatt tid kommer de båda till puben. Fredde tycker sig se, att Amanda har några blåmärken i ansiktet. Han är emellertid för väluppfostrad för att fråga vad det beror på. Det blir istället Amanda som kommenterar märkena, efter det att de beställt var sin öl.
- Du såg förmodar jag att jag har några blåmärken i ansiktet.
- Ja, jag kunde inte låta bli att se dem.
- Det är så här, att jag har varit tillsammans med en kille en längre tid. Vanligtvis är han en jättefin person men under ytan har han ett fruktansvärt humör. Det blossar upp utan synbarlig anledning. Ett förflutet ord och han blir rasande arg och då slår han mig. Det är vad som hände nyligen och varför jag inte hörde av mig till dig.
- Men du kan väl inte fortsätta att träffa den där killen.
- Jag har försökt göra slut flera gånger men då tigger och ber han att vi ska fortsätta. Han lovar att aldrig mera slå mig.
- Det håller han naturligtvis inte.
- Nej, det gör han inte. Väninnan jag träffade, som jag berättade för dig om, övertalade mig att göra slut och det har jag gjort nu.
- Men är du inte rädd att han kommer att söka upp dig och under hot tvinga fram en fortsättning.
- Jag har bestämt talat om för honom att gör han det, kommer jag att polisanmäla honom. Dessutom har jag en bror som är elitbrottare. Han har vid flera tillfällen velat tala fysiskt klarspråk med min kille men det har jag inte gillat förrän nu. Egentligen är min kille en fegis. Tjejer kan han slå men grabbar undviker han att bråka med.
Fredde och Amanda träffades allt oftare. De känner att kemin stämmer ganska bra mellan dem. De åker på semester tillsammans. Bland annat till några av de drömställen Fredde besökt via sin dator.